Ni vet ju redan att något jag verkligen brinner för är mode, kläder och skor. Men träning och hälsa är även det något som jag brinner väldigt mycket för. Självklart går detta i vågor, men det senaste året går verkligen inte att jämföra med tidigare år. Ni som vill gå ner i vikt, jag vet hur det är. Jag har testat på ALLT! Gi, lchf, måltidsersättningar os.v os.v. Men helt ärligt, inget av detta fungerar. På kort sikt, ja. Men på lång sikt, nej. Jag har gått ner i vikt med hjälp av alla möjliga metoder, men gått upp allt igen när man inte orkar köra en diet i en all oändlighet. När jag väl insåg att det enda som fungerar är att helt enkelt tänka sunt. Ät BRA mat, håll någorlunda koll på hur många kalorier du stoppar i dig/dag, träna och va aktiv. Unna dig när du känner att du vill. Visst, det tog ett tag innan jag hade tappat alla kilon jag ville (12 kg på 6 mån.) Men å andra sidan gick jag inte upp dom igen. Det gäller att ha tålamod! Om du ser framåt och tänker dig "Här ska jag ha nått min målvikt, här kan jag sluta" så tänker du fel. Mitt bästa/enda tips är att hitta en livsstil som passar DIG. Allt kommer att bli så mycket lättare! Hitta en balans som du tror att du klarar av på väldigt lång sikt. Sen kan man ju köra lite extra hårt i vissa perioder, men att alltid ha en sund bas att landa tillbaka på. Tappa inte hoppet efter att du tryckt i dig godis, imorgon är alltid en ny dag.

 

Just nu äter jag inte för att gå ner i vikt, nu äter jag för att hålla min vikt. Men framförallt för att jag mår så mycket bättre när jag lever sunt. Jag tränar 4-5 ggr i veckan, äter väldigt bra på vardagarna (mycket sallad, protein, frukter, grönsaker, kött, fisk och hoppar nästan alla kolhydrater) och unnar mig på helgerna. Lite choklad eller godis, glass eller kaka. Vad det nu kan vara och vad jag är sugen på. Vill jag äta så äter jag det. Med måtta. Annars klarar man det aldrig i längden! Man måste få unna sig. Idag är det te.x kanelbullens dag och visst åt jag en kanelbulle, med all rätt! Får många frågor om jag är nöjd nu när jag är tillbaka på min målvikt. Och ja, jag är verkligen nöjd med min kropp i dagsläget. Men lite sitter nog i huvudet. Jag mår huur bra som helst de dagar jag tränat och ätit bra, och liiiite mindre bra när jag stoppat i mig onyttigheter. Trots att spegelbilden är densamma. Jag mår helt enkelt bra av att veta att jag tränar och äter bra. Men sen är jag inte "klar" för det. Nöjd är jag, men inte klar. Jag vill bygga muskler och forma min kropp, vilket kommer ta mig hela livet. Man måste underhålla sin kropp för att den ska må och se bra ut, så är det bara. Man ska inte sluta leva sunt för att man nått sitt mål.

 

Min pappa är en stor förebild för mig. Han tränar mycket, kommer hem med världens leende efter en svettig löptur och ser verkligen träning som något befriande. Han äter bra och god mat, aldrig pizza eller mcd eller liknande. Vanlig husmanskost, och istället för godis äter han ost och oliver, eller en mörk chokladbit. Det är sunt för mig! Så jag får alltid bra mat hemma, trots att jag lagar mycket eget då jag ofta hoppar kolhydraterna, men det är fortfarande väldigt härligt att se någon äta så utan att egentligen behöva. Han skulle inte gå upp ett gram även om han skulle äta onyttigheter. Men han mår helt enkelt bättre av att äta och träna så. Och det gör jag med. Jag sover bättre, orkar mer, får bättre självförtroende, självkänsla och mår överlag SÅ mycket bättre. Träning ÄR befriande och man mår så bra av att veta att man underhåller sin kropp och själv, vilket är så himla viktigt.

 

Vet egentligen inte vart jag vill komma med det här inlägget, men jag vill få alla att förstå att man inte ska hetsbanta eller försöka nå resultat på snabbast sett, utan att man helt enkelt har ett bra jävla sunt förnuft och tränar och äter bra för att man vill och mår bra av det. Punkt.