Alltså livet. Livet just nu. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag älskar livet så mycket att jag snart tappar bort mig själv någonstans i alla känslor. Alla som känner mig vet att jag blir riktigt höstdeppig. Jag gör bara vad jag måste (om ens det) och sen ligger jag i sängen mestadels av tiden. Jag vet inte vad det är med mig och hösten, men alla jobbiga minnen jag bär med mig är ifrån hästen/vintern och dom kommer på något lustigt vis och spökar samma tid varje år. Det är på riktigt en riktig livsglädjedödare. Men vet ni vad? I år har jag inte känt så en ända gång. För mig är det stort. Sinnessjukt stort. Jag har nog aldrig någonsin mått såhär bra en höst. Kan inget annat än att sitta och le just nu. Ett stort fåntigt, lyckligt leende. Är ledig, äter en sen frukost, känner doften av nybryggt kaffe i hela köket, lyssnar på Anna Teinheim och ser solen skina och lövens färger skifta utanför fönstret. Jag mår så jävla bra. Det gör jag. Jag skrev i början av det här året att det var min/vår tur att få vara lyckliga nu. Förra året var det värsta året i mitt liv, och här sitter jag nu och inser att jag faktiskt fick som jag ville. Jag fick ett nytt jobb som jag fullständigt älskar. Med världens finaste kollegor. Mitt hjärta bestämde sig för att det var dags att läka och min sommar var oslagbar på alla möjliga sett. Vi drack för mycket alkohol, rökte alldeles för många cigaretter och var uppe tills morgonen ville knacka på och säga hej. Åt nybakta frallor till frukost varje morgon och levde kollektivt med fina vänner. Och nu har hösten smygit sig på och jag mår precis lika bra, om inte bättre. Jag och min bästa vän, min soulmate, fruga, livskamrat, you name it - Matilda, flyttar ihop om 3 veckor. Vi är värda lite lycka från förra året. Ni som har hängt med här vet att hennes pappa gick bort på julafton förra året, så det har tagit oss ett tag att bygga upp allt igen. Men nu står vi här, helt plötsligt på helt egna ben. Kan inte beskriva med ord hur varm jag blir i hjärtat av att se henne tagit sig upp från det värsta tänkbara. Jag har världens bästa och finaste vänner och familj, ett underbart jobb och allt jag behöver just nu. Jag välkomnar hösten och vintern mer än gärna denna gång. Det är okej nu. Det är bra.