ibland måste det göra ont för att vara vackert

Man måste dö några gånger innan man känner att man lever. Jag har inte varit paj en eller två eller tre gånger. Mitt hjärta har gått sönder fler gånger än så. Trots att jag fortfarande mimade framför spegeln iförd mammas alldeles för stora bh med två par sockar instoppade i varje kupa och trots att jag inte ens upplevt min första mens så visste jag hur man kände. Det har jag alltid vetat. Jag har alltid varit bra på att känna. Lite för glad, lite för ledsen eller lite för skör. Jag är aldrig mittemellan. Och jag tror inte att åldern spelar någon roll. Man kan älska lika mycket nu, då och som i framtiden. Fast bara på lite olika sett.

Jag och Lisa pratade för några dagar sedan om förra halvåret. Det mest händelserika halvåret i mitt liv. Det låter fjantigt, alla säger att 19 är året då ingenting händer. Det gjorde det i mitt. Det var det bästa och absolut värsta halvåret i mitt liv. Jag grät mig söms för många gånger för att jag ska kunna minnas, men jag blev också fullständigt löjligt kär och tappade bort allt vad verklighet faktiskt innebar. Dansade på borden inne på klubbar tills vi blev så svettiga att man nästan kunde krama ut lyckan som fanns innuti oss. Vi satt på krogar och drack öl och gick hem i bara ben. Gjorde sånt man bara gör när man känner sig sådär oslagbar, pinsamt kär och naiv. 1,5 år senare existerar inte det där längre. Igår lämnade jag tillbaka hans nyckel. Det var det sista av honom som fortfarande var mitt. Det var som att han tog den allra sista biten av det hjärta som fortfarandet fanns kvar. 2 år senare var vi där igen. Jag, med samma hjärta som krossades under åren med mammas uppstoppade bh. Lika ont gjordet det för det. Fast bara på ett annat sett.

Men vet ni vad? Utav all jävla hjärtesorg har jag lärt mig saker jag kommer att bära med mig livet ut. Det är nyttigt att få sitt hjärta krossat någon gång (kan inte ens fatta att jag skriver det, som att man lär sig någonting mer om kärlek förutom hur ont det gör) men det gör man. Man inser hur kapabel man är till att älska och vilken kärlek man faktiskt besitter och omger sig av. Hur man uppskattar allt lite mer. Ett litet hjärta man får skickat i ett sms, ett leende på stan eller bara en varm kram från din mamma eller en främling du träffat ute på krogen. Och så lär man sig faktiskt att man inte kan ge bort sitt hjärta till vem som helst. För det är farligt. Man lär sig vilka ens riktiga vänner är. Då det är dem som kan sitta enda in på småtimmarna och torka tårar efter tårar ifrån din kind och säga att "allting kommer att bli bra, det går över." att smärtan försvinner efter ett tag. Fastän man vet att det inte betyder ett dugg för tillfället. Men man säger så för att man faktiskt vet att det blir bra. Det gör det. Trots att hjärtat skriker för tillfället och att det gör så ont att själslig smärta övergår till fysisk, så kommer man tillbaka på fötterna. Du blir bra sen. Bara lite mer levande.

Jag antar att det inte är sista gången jag får mitt hjärta krossat men jag har lärt mig att få vara ledsen. Gråt tills det inte finns några tårar kvar. Det kanske kommer att dröja ett halvår innan jag ränner runt på krogar i bara ben igen. Eller låter någon knacka på dörren till mitt lite för blödiga hjärta.

Men det gör inget.

Det var helt enkelt inte han som var den för mig.

Kanske inte den nästa heller.

Men någon gång kommer det att vara de och då kommer jag att bära med mig allt vackert hjärtesorg faktiskt har gett mig.

För på ett märkligt jävla sett är det nånting vackert med det.

åh så bra, fint och ärligt skrivet.

wow. läste genom allt. fantastiskt och sorgligt men det är så det är med kärleken.

Hej !

Svar: Makeupstore, gå in på bloggen så har jag lagt upp bild på läppstiftet :)

fint.

Otroligt fint.

Åh så himla fint skrivet! Nu blev jag dock väldigt förvirrad på hur gammal du egentligen är :O

helt sjukt bra skrivet!

Så sant!!!Underbart skrivet!!

Fint skrivet!



Ibland önskar man att man sluta känna så mycket men samtidigt så vad vore vi människor utan våra känslor?



//Love Selina

fan vad fint skrivet hannis! Hoppas du har det bra och käämpa på med allt! :) pösssss

så bra!

tack!!! de gjorde min morgon

TACK!

Tack så mycket! Väldigt fint skrivet :)

fint skrivet!

Det här var riktigt fint skrivet. tack. äntligen något vettigt att läsa i all ytlighets-djungel. kram

åh så sant, får tårar i ögonen!

håller med din rubrik samt håkans citat. gillar bilderna massor med!

Otroligt fint skrivet! Massa styrkekramar till fina du :)

Oh gud vad du skriver bra!! Oerhört fint!

tack, tack och återigen tack. nu kan jag släppa allt som vart fram och tillbaks i fyra år. och allt jag behövde var din text. jag måste börja älska igen!

Hej! När fick du din mens?

Så otroligt bra skrivet Hanna :) Du är en sån fantastiskt fin och stark person. Det kommer att ordna sig! :) Puss

Gud vad fint du skriver!!:)



Ha en fin helg

/Jenny

Känner faktiskt igen mig. Fint skrivet!

Instämmer med de tidigare kommentarerna :) gillade texten jätte mycket!

Din text bringar hopp och en otrolig likhet med vad kärlek och sorg är. Håller med dig till hundra om att man får gråta - och det är bra ! Tack för otrolig text som fick mig att se det vackra i allt.

kärlek