För några få dagar sedan hade jag min namnsdag. Jag visste ens inte om det. Och jag är inte förvånad. Jag vet aldrig när jag har min namnsdag, men jag påminns alltid av en speciell person som alltid skickar gratulationskort och ringer och grattar en. Farmor. Men nu när det slog mig att jag hade namnsdag fick jag inget sådant. Även fast dem dagarna inte är så oerhört viktiga så vet man att någon verkligen tänker på en. Det gjorde farmor. Jag hoppas att hon gör det fortfarande. Jag vet hon gör det. Men jag saknar att inte få något kort. Även fast jag vet att hon inte lever längre så vet jag att hon tänker på mig. Det var sådan min farmor var, hon tänkte alltid på en. Alla mina namnsdagar kommer att vara hennes dagar.


Jag saknar dig så oerhört mycket.. ♥