Är det okej att ha en liten crusch på en pytteliten, kort 7:a som ens inte kommit in i målbrottet? Haha, jag kan inte råför det. Det är nog den lilla sötaste varelsen mina ögon lagt beslag på. Idag insåg vi att jag vet mycket mer än vad jag borde veta om honom och att jag blir alltid fullkomligt glad när han går förbi i korridorerna. Jag vill skratta på mig hur komiskt det är, men han är ju bara fööööööör söt. Såhär pytteliten och så gullig att man skulle vilja ruska om honom. Ibland får jag to.m känslan av att han är smart, smartare än vad jag är. Det känns ju lite sådär. Inte vet jag varför jag tänker så, men jag kan inte råför det! Men lite okej är det väl? Whatever hur gammal, om man är sötast i världens så är man ju..

 +   = ♥ ? Nae, va..