Börjar friskna till nu, trots att det inte går snabbt. Näsan rinner och jag lever inprincip
på te. Men jag är glad ändå. Jag svävar nästan lite på moln, är så kär att jag knappt
vet vad. Det känns sjukt. Han får mig att må så bra! Trots att jag ligger och snorar i
sängen. Som tur är så är vi lediga tills på torsdag, så hinner kuriera mig lite innan jag
måste ta tag i skolan. Några månader kvar, det är bara att kämpa. Sen börjar livet på
en helt annan nivå. Jag älskar den tanken.