Det finns så många ögonblick i mitt liv som är värda att skriva och tala om. Men nu är det ju bara ett ögonblick. Och lika svårt som det var att välja ett förra gången, är det idag. Men på den senaste tiden har jag fått många fina ögonblick att spara i minnet. Ett utav dem var 1 januari i år. Efter ett galet nyår, med överdrivna fyllor, spöregn, matlagning, dans och lekar i mängder, så var det äntligen dags för mig och Marcus att städa undan det sista och gå och lägga oss. Fortfarande lite onyktra och slitna efter en galen natt frågade han mig om det var vi nu. Om jag ville vara hans. Hjärtat hoppade över några hjärtslag och jag var tvungen att dra efter andan. Det är ett ögonblick jag inte glömmer. Imorgon firar vi 1 månad som officiellt tillsammans men också 8 månaders "dejtande" då det efter många om och men blev vi tillslut. Något vi aldrig trodde när vi träffades för första gången i sommras. Det var helt enkelt så det skulle vara och idag är jag så fullkomligt, galet kär.