"jag trodde aldrig att andetag kunde vara så vackra"
Vad tänker du på? Frågade han mig undrade. Han djupa ögon trängde in i min själ,
fick mina ynka få hårstrån på kroppen att resa sig.
Jag tänkte på hans händer, hans lena fingrar flätandes i mina. Hans andetag.
Hans djupa, tunga pustningar. Jag trodde aldrig att andetag kunde vara så vackra.
Jag tänkte på hur mitt hjärta slog volter varje gång någon nämnde hans namn.
Hur jag log varje gång jag såg hans nr på telefondisplayen. Jag tänkte på när han
tog mig i handen och presenterade mig för alla hans vänner och hur han log busigt
när han ständigt hällde mjölk utanför kaffemuggen. Eller när han alltid tog för
mycket rakvatten och hur jag på något sett lärde mig se charmen i det.
Jag tänkte på dig.
Jämt.
Jag var livlös tills du hittade mig. Trodde jag andades.
Jag var blind. Trodde jag kunde se.
Sedan kom du.
Det var då jag förstod.
Kärlek.
Jag trodde aldrig att ett ord med så få bokstäver kunde innebära så mycket.
(Jag har gjort en kategori till mina texter nu. Så kika HÄR ifall ni vill läsa)
åh så vackert!
fint skrivet :)
Det bästa du har skrivit, och tänk då på att jag älskar alla dina texter. BRA HANNA!
Du är så grymt duktig på att skriva! Att sätta ord på känslor är inte lätt.
åååh, sjukt fint skrivet!! :D
så fint! jag tycker du också borde medverka i Annas projekt om kärleksnoveller- omkarlek.blogg.se - där hittar du all info! jag har skickat in ett bidrag och dina fina texter förtjänar verkligen att synas i bokformat! :)
Svar:
Tack gorgeous!
Hanna, jag tycker du skriver så otroligt bra texter. Jag känner igen mig i allting. du förstår kärlek!
Så himla fint skrivet!!
I heart you texts!
sv; Ja men absolut! Btw så skriver du sjukt fint hanna, verkligen, all creed till dig:) Kram på dig!
Så fint skrivet Hanna. Det känns som att du sätter ord på mina känslor. Det känns som att jag känner det du skriver om, men sen slår det mig att jag aldrig någonsin känt någonting av det som står där. Ditt språk är så innerligt och livfullt att jag verkligen fick fundera på om det var jag som kände allt det där. Otroligt.
