Det är just nu vad det är. För mig, men framförallt för människor runt omkring mig.
Det har hänt en massa saker förstår ni och just nu vill jag bara finnas där för min vän
till 110 % då jag aldrig någonsin skulle kunna tänka mig att gå igenom något liknande.
Hon är så stark. Besked efter besked känns som en vardagssak just nu. En vana.
Det är hemskt och det är därför jag inte uppdaterar. Är riktig motiverad på att börja igen
men just nu vill jag inget hellre än att finnas där för dessa människor.

Inte nog med detta så vill mitt privatliv också trassla ihop sig. Känner mig helt tom
samtidigt som jag känner mig så levande. Inte känt såhär på väldigt länge. Trots det
så kan jag inte sätta ord känslan. Mer än att det gör ont i hjärtat. Ganska så mycket.
Men, jag tror på ödet och för att man ska kunna uppskatta livet till max så måste
man möta motgångar. Det är inte förens då man kan känna på vad riktig lycka är.

Ta hand om er och era nära och kära! Jag är tillbaka snart.