Tänkte göra ett litet inlägg om mig och mina kära vänner. Nämligen lite stunder från när vi varit ute och sjungit! Älskar att titta tillbaka. För även om en tävling gått kass (vilket det faktiskt inte gjort) Men om vi inte varit nöjda över vår insats så spelar det ingen roll för att vara ute tillsammans och sjunga är bland det allra bästa jag vet. Därför måste vi återuppliva lite nu tänkte jag, även fast det troligen bara är vi tjejer som känner den här känslan. Men ni får försöka! :)

Talang 2008. Det var vår allra första tävling tillsammans. Annars har vi bara tävlat solo. Men efter en briljant idé stod vi där ute tillsammans, bättre än någonsin förr. Att vi gick så långt, bara ett pytte steg från tv var helt otroligt. Känslan när de sa våra namn går inte att beskriva. Klart en av de bästa dagarna i hela mitt liv. De to.m ringde och frågade vilket datum vi kunde vara med i tv. Jätte tråkigt att vi inte lyckades eftersom att vi verkligen tyckte vi förtjänade det.





Här var en tävling i Nynäshamn om jag minns rätt. Vi kom dit utan några förväntningar, bara att göra det vi älskar. Hur som haver hamnade vi på en 2:plats vilket jag förbannade länge över. Haha! Hon som vann borde nämligen inte vunnit. Det skulle alla hållt med mig om. Men sånt händer, det är synd att man måste vara så tävlingsinriktad! I vilket fall som helst har vi nog aldrig känt oss så uppskattade. Småbarn kom fram och ville ha aoutografer, äldre berömde oss för våra låtval och killar, lite äldre än oss, sprang efter och ville prata. Haha, snacka om att ha hela folket med sig! Glömmer aldrig denna dag.





Popkorn i Jönköping. Denna gång gick det galant! Förrutom genrepet. Det har alltid gått bra på det men denna gång small allt. Vi var något nervösa nästa gång vi skulle upp men eftersom vi kunde medlyt så bra hittade vi tillbaka på rätt bana. Även här en oförglömlig dag. Dock bara inte för sången utan för allt annat också. Resan dit te.x. Tåg en bit, bil en bit, sovandes precis innan vi skulle sjunga, måltider i stress, våra nya sångidér påvägen hem, stoppet på ett fika ställe, Moa som polkagris och så mycket mer.





Bröstcancer fonden i Linköping. Enbart uppträdande för välgörenhet. Vi gick hit med inställningen åter igen: Vi ska bara göra detta för att det är kul, för att vi älskar det och det går till något bra. Och eftersom att alla som ville fick vara med och tävla denna gång var det väldigt många som ställde upp vilket var jätte roligt. Vi slutade på andra plats efter en inte så lyckad dag från våran sida. Vi var inte nöjda någonstans, men det går ju inte alltid att vara bäst! Haha, nejdå. Men den här dagen insåg vi hur mycket vi behövde varann och vilka som verkligen var våra riktiga vänner.


Ni märker att det är så mycket mer än att sjunga. Det låter kanske inte som det. Men det är en kick. Jag kan leva på ett uppträdande i en månad! Allt som händer runt omkring. Det jag har fått uppleva (och kommer få uppleva ;)) med dessa tjejer kommer jag aldrig kunna göra med några andra. Det här är så speciellt att det inte finns. Och jag älskar det av hela mitt hjärta!

Här har ni vårat 60-medly vi spelat in också. Kan knappt själv förstå hur mycket vi egentligen gjort tsm.