Dagen har spenderats med Gabbe, och sedan hos pappa. Har sjungit halsen av mig men jag fortsätter ändå. När de är något man verkligen tycker om kan man inte sluta göra de. Jag kan inte sluta sjunga. På tal om de så ska jag troligen åka ner till Kalmar i helgen! Äntligen, äntligen. Varför jag inte varit där och spelat in på länge beror på att dem flyttat studion och fräschat upp den och de har tagit sin tid, men nu så! Och jag är jätte taggad inför att åka ner och spela in lite nytt och skapa nya fina ting. Vi snackar nu om att spela in lite 60-tal och nu vill han att jag ska testa på blues och jazz också, det ska bli sjukt kul och spännande! Väntar liksom på att hitta just de jag passar för. Så nu hoppas jag att mor min bokar tågbiljetter och att jag sitter på tåget redan på fredag eller lördag.

Nu tjatar pappa på mig om att ta upp mina saker och sortera och hålla på. Han sa något väldigt intressant nyss.
Pappa: Har du gjort de där jag bad dig om?
Jag: svarar kort, mmm.
Pappa: är du säker?
Jag: ja, lovar.
Pappa: Hanna du behöver ens inte försöka, jag ser på dig att du inte har de, och vet du varför? För att du och jag är precis likadana. När de kommer till sånna saker, försök inte ens ljuga då. Sådär ja, gå iväg och gör de där nu.

Varför ska alltid pappa kunna läsa mig när de gäller sådana saker? Det är så sant att de inte kan bli mer sant. Vi är verkligen likadana när de kommer till sånt. Mamma hade gått på de direkt, men inte pappa. Ja ni, sådan far, sådan dotter.

Nu ska jag fortsätta på min nya header som jag hoppas blir klar tills ikväll. Jag har tröttnat på min gamla!
Puss Hanna.



Här, en repdag utanför förra studion. Den här gången kanske jag inte ens får träffa den här underbara tjejen. Men jag slutar inte hoppas inte. Jag saknar henne så det gör ont..