Har redan fått mycket frågor gällande idol. Och jag åkte ut när dem tog ut dem 36 sista. Och det förtjänade jag verkligen. På slutaudition sjöng jag sämre än vad jag någonsin gjort förut. Eller, jag sjöng inte ens, utan jag pratade genom min låt inprincip för jag var så nervös. Det som var de tråkiga med hela idol var att jag aldrig, verkligen aldrig fick visa vad jag egentligen går för. Om jag hade åkt ut men gjort ett framträdande jag själv var nöjd över hade de varit okej, men nu var de inte så. Det här kommer jag påminnas om hela livet, hur jäkla arg jag var på mig själv dessa dagar ;p Men dem sa till mig sen att söka om ett eller två år när jag utvecklats klart och komma igen. Så jag ska göra de, och då ska jag visa vad jag går för, då fan alltså! ;p Jag väntar två år för att jag ska kunna bli så bra som möjligt. Bara jag är nöjd över de jag gör spelar de ingen roll hur de går (eller jo, visst gör de de egentligen).

Grejen var att jag inte förberett mig på de som skulle hända. Jag trodde aldrig de var så stort som de var. Att gå vidare till de 100 sista av 10 000 sökande var världens grej för mig och sedan sjunga mitt inne i stora globen bland människor som var fantastiskt bra hade jag inte förväntat mig. Visst att de skulle vara stort och många skulle vara bra, men inget som detta. Dem som inte vart med förstår inte alls, verkligen inte alls hur de var att vara där, mitt i stora globen och stämningen dessa dagar och all denna press man hade på sig.
Jag har i alla fall kompisar som gått vidare riktigt långt och jag ska rösta som in i tusan och om två år ska jag komma igen. Det måste jag.

Så, de var helt rätt att jag åkte ut för jag gjorde så dåligt ifrån mig och jag skäms så extremt över hur dålig jag var. Men livet är inte lätt! De positiva i de hela var att dem vill att jag ska komma tillbaka ialla fall. Plus att den här upplevelsen har vart den bästa i mitt liv.