still waiting for moments to come
Just nu peppar jag som tusan tills i morrn! Ska bli riktigt roligt med den där tävlingen i skolan. Eftersom vi går in så fört känns det verkligen som vi måste vinna. Ja, vi måste faktiskt vinna. Just tittat på grey's. Kan man något annat än att älska? Förresten! Vad vill man läsa om här? Vad ska jag skriva om och så? Skulle vara kul med mer tips. Har fått massor med bra tips, men mer skulle inte skada! Nu snart ska jag bädda ner mig,
känner att jag måste få lite sömn i natt ialla fall.
I bland vill jag bara vrida tillbaka klockan och börja om. Börja därifrån allt var så bra. Jag vill glömma den kvällen på öland, jag vill glömma alla samtal tillsammans runt middagsbordet, jag vill glömma alla deras promenader, jag vill glömma den sommarnatten, jag vill glömma alla telefon samtal, jag vill glömma "pratstunden" i bilden från en träning, jag vill glömma all gråt, men framför allt vill jag glömma all smärta. Men vet ni vad? Det går inte. Jag påminns varje dag om mina föräldrars skilsmässa. Det går inte att glömma. Man kan inte springa iväg och låtsas som att inget hänt. Det går bara inte. Men man lär sig att leva med det.
Jag är en känslig person. Speciellt när man kommer till det här ämnet. Jag brukar ha lätt för att öppna mig, men det här kan jag bara inte prata om. Det har gått en tid, men det gör fortfarande ont. Inte på samma sätt. Jag trivs jätte bra hos mamma och hos pappa. Men ibland vill jag bara att allt ska vara ogjort. Idag har jag en sån kväll, sitter här och tycker synd om mig själv, att jag inte får bo kvar i hjulsbro, att inte få bo kvar i huset. Att inte få se mina föräldrar tillsammans. Ack för mig, sitta här och hålla på. Jag menar, livet går vidare. Allt det här måste nog bero på min smått lönlösa dag. Min dator och tv som gått sönder. Hör ni hur desperat jag låter? Denna dag alltså..
känner att jag måste få lite sömn i natt ialla fall.
I bland vill jag bara vrida tillbaka klockan och börja om. Börja därifrån allt var så bra. Jag vill glömma den kvällen på öland, jag vill glömma alla samtal tillsammans runt middagsbordet, jag vill glömma alla deras promenader, jag vill glömma den sommarnatten, jag vill glömma alla telefon samtal, jag vill glömma "pratstunden" i bilden från en träning, jag vill glömma all gråt, men framför allt vill jag glömma all smärta. Men vet ni vad? Det går inte. Jag påminns varje dag om mina föräldrars skilsmässa. Det går inte att glömma. Man kan inte springa iväg och låtsas som att inget hänt. Det går bara inte. Men man lär sig att leva med det.
Jag är en känslig person. Speciellt när man kommer till det här ämnet. Jag brukar ha lätt för att öppna mig, men det här kan jag bara inte prata om. Det har gått en tid, men det gör fortfarande ont. Inte på samma sätt. Jag trivs jätte bra hos mamma och hos pappa. Men ibland vill jag bara att allt ska vara ogjort. Idag har jag en sån kväll, sitter här och tycker synd om mig själv, att jag inte får bo kvar i hjulsbro, att inte få bo kvar i huset. Att inte få se mina föräldrar tillsammans. Ack för mig, sitta här och hålla på. Jag menar, livet går vidare. Allt det här måste nog bero på min smått lönlösa dag. Min dator och tv som gått sönder. Hör ni hur desperat jag låter? Denna dag alltså..
Kommentarer
Postat av: michaela ifrån munken
mina är med skilda, försåtr att det är jobbigt. men det går över med tiden jag lovar. Tänk att dom mår mycket bättre som det är nu eller hru? dom har ju valt det även om ni inte vill. Vart komemr du att bo nu då?
Postat av: n.
jag förstår hur det där känns. det tog fyra år för mig för att överhuvudtaget kunna prata om mina föräldrars skilsmässa. men än idag sex år senare, kommer jag i detalj ihåg alla samtal om deras skilsmässa, alla tårar jag har gråtit.
det tar tid, låt det ta den tid det tar.
time heals everything.
Trackback