Nu sitter jag här och håller tummarna för mig sälv. Jag vill verkligen inte sumpa det här. Men de är en låt jag inte tycker om att sjunga och jag kan den inte vidare bra. Så jag får väl se. Jag får göra det bästa av situiationen och hoppas det går nogorlunda bra iaf.
Visste knappt vad jag skulle sätta på mig i morse. Hur ska man se ut på en begravning? Svart vet jag, men jag tänka att om jag är helsvart kanske jag tar i för mkt? Jag menar, jag känner ju inte personen som dött. Så det år nog bli en svart kjol, turkost skärp och vitt linne. Jag hoppas det funkar. Dock är ju inte de det största problemet jag har just nu.

Har fått sova ut, men vaknade tidígare ändå. Den här stressen tar kol på mig.
Men det är tur att jag ska få spendera min kväll med mina kära vänninor.  Så fort smilegroparna kommer i gång så existerar inte stressen. Med dem glömmer man bort allt, lever bara för stunden. Otroligt, men sant. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dessa. Kan inte fatta att det tog ett år för våran vänskap att byggas upp igen. Ett helt år. Allt jag missat. Ja ni, dem här tjejerna är äkta för mig. Innifrån och ut. Så ikväll blir det att spendera tiden med dem!

Men nu måste jag kila, mamma kommer och hämtar mig och några minuter. Måste sjunga upp och borsta tänderna! Skriver hur det gick sen :)