att blicka tillbaka
Bland det roligaste man kan göra är att blicka tillbaka i tiden. Man minns så mycket som att det var i går. Alla perioder man gått igenom, de roliga och de mindre roliga Man minns väl vilka kläder man hade på sig, vilken musik man lyssnade på osv. Och ibland vill man bara återuppleva allt igen.
Jag hade en period jag kommer ihåg riktigt väl gällande musiken, det var när första Idol var på tv. En utav finalisterna, Geraldo, fick mig att uppföra mig som ett litet barn. Visst var jag inte så gammal, men jag uppförde mig som om jag var 10x yngre. Jag var helt galen! Det var som en besatthet. Nu när jag tittar tillbaka på de kan jag inget annat än att himla med ögonen och bli generad.
Han som fick mitt hjärta att nästan hoppa ur min kropp. Den dagen han åkte ut i ídol, jag tjöt som jag-vet-inte-vad.
Men det finns ju andra tider innom just musiken man heller inte glömmer. Första gången jag fick min Backstreat Boys skiva och lärde mig alla låtar utantill. Jag var tom på deras konsert. Plancher över hela mitt rum, det fanns inte ens en fläck av tapet. Finns säkert massor som känner igen sig i den situationen, eller hur?
Man får ju heller inte glömma sin tid där spicegirls var nr 1. Med hårborsten i högsta hugg ramför spegeln i en puruk och ett försök till en sminkning och dess sparkningar som mel.c och mimning av full grad. Man kunde inget annat än att älska dem. Spicegirls är fortfarande girlpower så det skriker om det.
Jag var kär i pottfrille killen denna tid, kläderna spice girls hade avgudade man.
Kan man något annat än att skratta?
I lågstadiet och mellanstadiet var vi 5 tjejer som satt ihop i vått och torrt och mimade på varenda föreställning vi hade i skolan. Då tyckte vi själva att vi hade mognat ifrån mimningen framför spegeln och tyckte det var dags inför publik. Vi hade vår specialitet; bubbles. Vi kunde varenda låt utantill och vi gick faktiskt till final i många mimtävlingar utanför skolan och fick mima på rix-fm festivalen som ett ex! Det är inte så litet det heller. Just på den festivalen kmr jag ihåg en tjej som sjöng "bilando bilando" på den stora scenen live. Hon var bara några år äldre och en dag hoppades jag att de där skulle få vara jag, att jag också skulle få stå på en sådan sen. Idag har den drömmen gått i uppfyllelse. Skansen scenen slår det.
Första bilden är på rx-fm festivalen och andra är på en talangjakt i skolan :) jag kan inget än att; hahahaha
Dessa minnen vill man bara inte glömma. Helst vill man leva det igen, även fast vi vet det inte går. Men man får sig ett gott skratt, det är viktigt.
Jag hade en period jag kommer ihåg riktigt väl gällande musiken, det var när första Idol var på tv. En utav finalisterna, Geraldo, fick mig att uppföra mig som ett litet barn. Visst var jag inte så gammal, men jag uppförde mig som om jag var 10x yngre. Jag var helt galen! Det var som en besatthet. Nu när jag tittar tillbaka på de kan jag inget annat än att himla med ögonen och bli generad.
Han som fick mitt hjärta att nästan hoppa ur min kropp. Den dagen han åkte ut i ídol, jag tjöt som jag-vet-inte-vad.
Men det finns ju andra tider innom just musiken man heller inte glömmer. Första gången jag fick min Backstreat Boys skiva och lärde mig alla låtar utantill. Jag var tom på deras konsert. Plancher över hela mitt rum, det fanns inte ens en fläck av tapet. Finns säkert massor som känner igen sig i den situationen, eller hur?
Man får ju heller inte glömma sin tid där spicegirls var nr 1. Med hårborsten i högsta hugg ramför spegeln i en puruk och ett försök till en sminkning och dess sparkningar som mel.c och mimning av full grad. Man kunde inget annat än att älska dem. Spicegirls är fortfarande girlpower så det skriker om det.
Jag var kär i pottfrille killen denna tid, kläderna spice girls hade avgudade man.
Kan man något annat än att skratta?
I lågstadiet och mellanstadiet var vi 5 tjejer som satt ihop i vått och torrt och mimade på varenda föreställning vi hade i skolan. Då tyckte vi själva att vi hade mognat ifrån mimningen framför spegeln och tyckte det var dags inför publik. Vi hade vår specialitet; bubbles. Vi kunde varenda låt utantill och vi gick faktiskt till final i många mimtävlingar utanför skolan och fick mima på rix-fm festivalen som ett ex! Det är inte så litet det heller. Just på den festivalen kmr jag ihåg en tjej som sjöng "bilando bilando" på den stora scenen live. Hon var bara några år äldre och en dag hoppades jag att de där skulle få vara jag, att jag också skulle få stå på en sådan sen. Idag har den drömmen gått i uppfyllelse. Skansen scenen slår det.
Första bilden är på rx-fm festivalen och andra är på en talangjakt i skolan :) jag kan inget än att; hahahaha
Dessa minnen vill man bara inte glömma. Helst vill man leva det igen, även fast vi vet det inte går. Men man får sig ett gott skratt, det är viktigt.
Kommentarer
Postat av: Vicks
åh, jag var också tokförälskad i Geraldo! undra vad som händer i hans liv just nu. han bara försvann efter programmet :o
Postat av: Charre
nae, jag blir ju alldels tårögd när jag läser allt det där. gud, jag kommer verkligen ihåg det som igår. jag tycker verkligen vi borde ha en rejäl tjejmiddag nu på lovet, vi fyra. för jag saknar er för mycket!
Trackback