Jag slumrade till för en stund. Och jag drömde. Jag drömde att jag var död. Det var en hemsk dröm. Jag drömde att ingen kom ihåg mig två dagar efter min död. Jag såg allt från himlen, men ingen brydde sig om min död. Min mamma och pappa var bara på min begravning. Det var hemskt. Alla mina kompisar såg mig som ett minne blott. Tyvärr har jag annars väldigt höga tankar om mig själv. Nu är jag ärlig. Jag kan te.x fantisera ihop hur alla skulle gråta på min begravning och sakna mig så. Tyvärr. Självgod va? Så ni förstår att det var en rätt jobbig dröm för mig ha? Haha ;p Den var faktiskt hemsk. Till och med Natti hade glömt mig efter hela vår uppväxt som bästa vänner tillsammans. Det var jobbigt. Natti, glöm mig aldrig!

Snälla, låt mig inte drömma sånna här drömmar!