När man inte sjungit på så länge som jag gjort nu (två veckor ungefär) så får man lite panik. För min del är det så iaf. Då menar jag att sjunga här hemma, vid anläggningen. Så igår direkt när vi kom hem rev jag upp allt och kopplade in de och sedan sjöng jag i år ungefär. Sedan fick jag ont i halsen. Vaknade i dag och sjöng direkt och redan nu har jag pajjat min hals. Jag har sjungit så jag gått sönder. Måste det vara så? Kan man bara inte få sjunga hela dagarna långa utan att de ska kännas. Gud vad mitt liv skulle vara perfekt då.

Så nu blir det en paus. Måste låta halsen vila. Istället sätter jag mig här. Och så fort jag kommer i närheten av datorn så börjar jag fundera. Jag tänker alltid alldeless för mycket. Skuldkänslor har jag med. Fast jag vet inte om jag borde. Aja, just nu längtar jag bara tills Julia skrutt har tränat färdigt så jag kan få leka med henne och Fia. Inte sett dem på länge nu. Iaf inte Fia. Och för mig och Julia är en vecka waaaay to long. Jag saknar dem helt enkelt!



Dem här två vet jag aldrig skulle svika. Riktiga äkta vänner.