Var uppe redan vid 9. Kan inte somna om, kan inte sluta ögonen och låta dem vara kvar så. Jag tänker för mycket. Alldeless för mycket. Jag har alltid vart sån. Tänker och ser allt de negativa i de hela. Aldrig något positivt. Det behöver ju faktiskt inte alltid vara negativt. Men nej, min lilla hjärna tillåter inte mig att tänka positivt. Är det bara jag eller känner alla andra också så? Jag har ont i hjärtat av det. Det jag vill mest i hela världen, i denna stund, är för långt bort. Det är för långt bort, men ändå så nära. Hur mycket ska ett hjärta behöva stå ut med?