Nu är jag glad! Mitt humör har vänt efter dessa otroligt frustrerande 3 dagarna. Nu är det inga sura miner här inte, det blir gamla glada Hanna tillbaka! Pappa sa nyss till mig, utan direkt baktanke; Det är de som är så bra med dig, du har alltid så positiv inställning, positiv till allt. Det fick mig att må ännu bättre. För jag tror faktiskt det är sant. Visst, kanske inte allt. Men som jag sagt förrut, ni som följt bloggen så vill jag göra så mycket som möjligt samtidigt och lägger ribban högt för mig själv eftersom jag vill klara av allt. Även fast jag vet att de är omöjligt så ser jag det aldrig så. Det var kanske de han menade med positiv inställning til allt? Jag vet inte, men jag blev glad i alla fall!

I morgon ska jag äntligen få gå till skolan. Det känns bra. Känns som jag vart borta alldelss för länge. Jag blev faktiskt lite rädd för mig själv idag när jag insåg att jag höll på att komma på ett tal inför avslutningen. Usch nej! Jag fick lite panik där och de visar att jag måste få komma ut, NU. Och plus på allt så ska jag äntligen träffa min efterlängtade Jakob i morgon. Hanna är glad!

Det ÄNDA som är riktigt frustrerande nu, det är allt detta tjejtjaffs! Det är så töntigt att jag vill spy på det. Ska man verkligen ge upp en sådan vänskap för det här? Nej, verkligen inte.