Vet ni vad? Idag höll jag på att förlora en vän. En vän som alltid funnits där för mig, stöttat i de värsta tiderna och tvärtom. Idag höll jag på att förlora de, utan att ens tänka på det. Det har pågått ett tag, men det var inte förens idag jag insåg det. Jag höll på att förlora någon som funnits där för mig när jag mest behövt det. En äkta vän.

När det händer så mycket nu bland oss tjejer i vårt "gäng" så tär inte det bara på två stycken utan det tär på allas band mellan varann. Det tär på alla. Och som jag sa innan, äkta vänskap, de ska man kämpa för. De slog mig idag, att jag gör samma sak. Jag och Angelica gör samma sak. Det vi har är äkta vänskap och den är inte till för att brytas. Så vi tog oss samman, för vi vet att vi är starka nog att klara det här.

Jag kan nästan slå vad om att inte ni har en vän som den här. Om alla bara skulle veta hur vi skapade denna vänskap, ja, då skule ni nog bara skratta. Så, varför inte berätta?
Under en sommar träffade vi samma kille, från gbg, där Angelica bor (utan att vi visste om det). Efter ett tag fick Angelica reda på det och började avsky mig eftersom hon trodde jag visste om att dem var på g, (vilket jag inte gjorde). Det slutade med att det blev jag och den här killen. Men sakta i backarna, det var något fel, men det visste inte jag. Angelica var medveten om det men inte trodde jag att hon skulle säga nått. Men där hade jag fel. Den tjejen som vid den tidpunkten hatade mig så det gjorde ont kom fram till mig och berättade hur allt låg till, vad som var fel. Även fast hon inte tyckte om mig var hon ärlig och rak, för att hon inte ville att jag skulle få uppleva det hon fått. Vad säger det om henne? Att hon är en rak och ärlig person med ett stort hjärta. Efter det blev vi vänner, nära vänner. Hon hjälpte mig genom hela den sommarn och jag kan ännu inte tacka henne tillräckligt för det.

Det är därför hon är en sådan bra vän för mig. Hon är ärlig och säger vad hon tycker. Hon är omtänksam och pålitlig. Efter den sommarn har jag kunnat öppna upp mig helt för henne. Vi har haft stunder tillsammans som är oförglömliga. Vi har roligt tillsammans. Och idag insåg vi,  att vi har för mycket att förlora. Vi ska inte vrida tillbaka tiden, för det går inte. Utan vi ska se frammåt, se frammåt till allt det som ska bli bra. Låt det ta sin tid, men det kommer att fixa sig. För äkta vänskap är äkta änskap och den är inte till för att brytas.

(Tjejer, tänk ett steg längre, det ni har är också äkta vänskap, inse det bara.)

Du och jag Angelica. Du och jag. <'3