Fan för vänskap. Eller, egentligen inte. Men ibland vill man bara ge upp hela skiten. Det är som kärlek, lika komplicerat och oförståligt. Jag har en vän, en viss vän som jag alltid trodde jag skulle ha vid min sida. Men jag vet inte längre. Tiden går och man ändras som person. Man skaffar sig nya vänner och kanske pojkvänner. Den sistnämda biten ändrar en så sjukt mycket. Att en kille kan påverka än så otroligt mycket. Det är just därför vår vänskap hanmat på hal is. Jag förstår om ni älskar varann så himla mycket men att skrika ut det över hela världen och se alla dess bilder och att varenda inlägg handlar om denna personen är för mycket. Jag tröttnar. Jag tröttnar på att se det. Nu kanske det är för att jag inte är sån. Jag var, men för mig räcker det med att jag själv vet om det. Visst så är det lite roligt med att visa sin kärlek. Men detta, de är way över gränsen. Jag vill se den gamla tjejen! Men jag vet inte om jag någonsin kommer att få göra det igen. Killen har verkligen förändrat henne och hennes liv. Det är inte den personen jag lärde känna en gång i tiden.. Jag vill verkligen inte ha det såhär. Jag vill vara din vän föralltid, som vi sa.

---

Ta mig inte fel, visst kan kärlek vara fint, jag har ju min Petter.
Men vissa kan verkligen gå fööööör långt..